Kemiska avloppsskrapesystem fungerar i vissa av de mest krävande miljöer man kan föreställa sig, där de hanterar sediment belastade med syror, baser, lösningsmedel, tungmetaller och andra komplexa föreningar. Den främsta konstruktionsaspekten för dessa system är extrem kemisk resistens för att förhindra snabb försämring och haveri. Standardrostsäkra stål kan vara otillräckliga i många kemiska miljöer och kan drabbas av gropfrätning och spänningskorrosion. Därför är skrapesystem för kemiska tillämpningar övervägande uppbyggda av avancerade icke-metalliska material såsom högdensitetspolyeten (HDPE), polypropen (PP), polyvinylidenfluorid (PVDF) och fiberförstärkta plaster. Dessa material väljs på grund av deras beprövade oreaktivitet mot ett brett spektrum av aggressiva kemikalier vid varierande temperaturer och koncentrationer. I ett scenario vid en läkemedels- eller specialkemikalieproduktionsanläggning kan pH-värdet i avloppsvattnet variera kraftigt och innehålla aggressiva lösningsmedel. Ett metalliskt skrapsystem skulle ha en mycket begränsad livslängd, vilket kräver kontinuerlig utbyte och orsakar riskfylld driftstopp. Ett icke-metalliskt system däremot säkerställer tillförlitlig och långvarig drift med minimalt underhåll. Dessutom förhindrar frånvaron av metalljoner förorening av slammet, vilket kan vara avgörande om slammet behöver ytterligare behandling eller innehåller återvinningsbara material. För ingenjörer som specifierar utrustning för kemisk avloppsvattenrening är valet av ett skrapesystem med lämplig kemisk resistens den viktigaste faktorn för att säkerställa processkontinuitet, säkerhet och ekonomisk drift på lång sikt.